I Karin Granqvists bilder är energiflödet det mest anslående. Målningarna har vanligtvis ett eller flera energikluster, där penseldragen flockas tätt om de inte direkt kolliderar i färgsprakande virvlar. Från dessa kluster kan det ofta skjuta ut mer enstaka, fartfyllda penselstråk. Mindre eller större partier av duken förblir omålad.

Målningarna kan upplevas som framställningar av okända, självalstrande energier som accelererar häftigt i snabbt övergående urladdningar. Enstaka målningar avviker genom ett jämförelsevis reducerat uttryck. När man betraktar dessa mer avskalade verk kan man stundtals erinras om orientaliskt tuschmåleri.