Maja Sikorska dokumenterar i ett antal minutiöst utförda teckningar vad hon sett; olika mindre avsnitt av sprucken mur. Hennes eget arbete - men även betraktandet av dessa teckningar - blir till en meditationsakt. Efter en stund tenderar motivet att vidgas och en mur kan bli till ett landskap.

Marcus Appelbergs bilder – liksom Maja Sikorskas – relaterar mindre till nuet än till minnet och det förflutna. Sprickor och flagande puts vittnar om liv men är än mer uttryck för tidens gång och för förfall.